Hur pratar man med någon som mår dåligt? Råd från en tränare

Som tränare blir man ofta den som unga vänder sig till. Inte för att man är expert, utan för att man finns där varje vecka och känns trygg. Samtalen har handlat om allt från rädslan för en ny övning till ätstörningar och tankar på att inte vilja leva. Det första jag gjorde fel, om och om igen, var att försöka lösa saker för snabbt.

Börja på rätt ställe

Svåra samtal går ofta lättare sida vid sida än ansikte mot ansikte. I bilen, på en promenad, medan ni plockar undan efter träningen. Det känns mindre som ett förhör. Säg vad du har märkt, utan att döma: "Du har verkat trött på sista tiden. Hur är det med dig?"

Tre meningar som hjälper mer än råd

"Det låter tungt."

Du behöver inte förstå allt eller hålla med. Det räcker att visa att du hör. Många har aldrig fått höra att deras känsla är begriplig.

"Vill du berätta mer?"

En öppen dörr, inte en utfrågning. Låt det vara tyst en stund. Tystnad betyder ofta att personen letar efter ord.

"Det är okej att känna så."

En känsla behöver inte vara logisk för att vara verklig. När den blir bekräftad brukar den bli lite lättare att bära.

Det här brukar inte hjälpa

• Råd direkt. "Du borde bara…" får många att sluta prata. Fråga hellre: "Vad tror du skulle hjälpa?"
• Jämförelser. "Jag hade det också så" kan kännas som att du tar över samtalet.
• "Tänk på allt som är bra." Det säger ofta, utan att du menar det, att känslan är fel.
• Att lova att hålla allt hemligt. Om någon är i fara måste du kunna ta hjälp. Säg hellre: "Jag berättar inte för någon utan att prata med dig först."

Om du är orolig för att någon tänker på att ta sitt liv

Det är okej att fråga rakt ut: "Har du tankar på att ta ditt liv?" Att fråga ökar inte risken. För många är det en lättnad att någon vågar ställa frågan.

Om svaret är ja: lyssna, ta det på allvar och lämna inte personen ensam om faran är akut. Ring 112. Är det inte akut, hjälp personen att ta kontakt med vården, till exempel via 1177, eller ring Självmordslinjen tillsammans på 90101. Är personen under 18, involvera en förälder eller annan trygg vuxen och tipsa om BRIS på 116 111.

För dig som tränare

• Du är inte terapeut, och du behöver inte vara det. Din uppgift är att lyssna och hjälpa vidare.
• Prata med en annan ledare eller med föräldrarna när du är orolig. Du ska inte bära det själv.
• Visa i ord och handling att det är okej att inte må bra i laget. Det gör det lättare för fler att säga något i tid.

Ta hand om dig själv också

Att stötta någon kan vara tungt. Prata med någon du litar på om hur det påverkar dig. Föräldrar kan ringa Minds Föräldralinjen på 020-85 20 00.

Och för den som inte är redo att prata med någon än kan det hjälpa att börja med att skriva. Därför byggde vi Amallight, en privat dagbok där man kan skriva av sig och få ett varmt svar från Moa, vår AI-följeslagare. Det ersätter inte vuxna eller vården, men det kan vara ett första steg.

Källor: Mind; 1177 – Psykisk hälsa; BRIS.